Love of life

Lunch på East med Sheida, därefter glass i Gallerian. Mat är verkligen livet.
Mat, och skor ♥



Planerade gjorde vi också, för framtiden. Vi vet vad vi vill göra och vi har satt vårat mål. Skönt med en människa som vill samma sak och som är lika faschinerad över skors skönhet som jag. Haha!

Jag har köpt naglar, men de dummar sig och långa naglar är inte riktigt ultimat för mitt jobb, har jag märkt. Men jag är envis så de får sitta kvar. Ett tag i alla fall. Hittade en fin blomma i vardagsrummet och där har man ju ingen glädje av den, så alla får njuta av bilden istället. Fiiiiin va?

Klockan är bara kvart över åtta och jag har varit vaken i en halvtimme. Jag kan inte somna om! Ändå är jag omänskligt bakis och vill inget annat än att sova. B-e-h-ö-v-e-r sömnen. Men kroppen säger emot. Puckokropp.

Antingen så blir det ännu en spårad Tegel-kväll...



.. eller så blir det en tråkkväll i sängen. Funderar och överväger.

Igår var jag med Sheida. Planen var att hyra Vantage Point men det är dagarna innan löning och vi är panka. Så Sheida köpte en Cola Light och förbannade pant-systemet om och om igen. Vi kollade på en dokumentär som vi blev väldigt besvikna över, så vi hyrde en film på deras tv, fick bli Fast Food Nation. Den höll inte heller förväntningarna, men det är ju som vanligt då jag och Sheida aldrig har hyrt en bra film ihop. Jag ville se den för att bli förevigt äcklad av snabbmat som man blev av Supersize Me, men den var inte alls sån = så går det när man inte har någon "baksida" att läsa från.

Intressant.

Drömde en mardröm, samma som jag drömde igår. Vad menar min hjärna med att upprepa samma skit i en dröm två gånger? Det är ju inget jag går och tror ska hända på riktigt, fast det kanske är just därför jag drömmer om det? Men orka gå och vara rädd för livet och saker som ska hända.

Det här går ut, till en kvinna, som jag älskar utav hela mitt hjärta och hela min själ.
Det har varit lite sturligt mellan oss, jag vet inte ritkigt vad jag ska säga, he.
Jag låter låten få tala för sig själv.
Du anar inte hur mycket jag har gråtit över det här, du anar inte hur ont det gör i hjärtat.
Jag börjar gråta nu som en jävla fjant.
Lyssna bara på versen, okej.
Vi pratar inte om det här efter, eller nåt sånt.
Jag vill bara att du ska veta att jag älskar'ej.

Efter en bakisdag på jobbet lovar man sig själv att aldrig upprepa händelsen som ägt rum = dricka dricka party party tegel tegel. Jag kom upp lite för sent och fick panik. Slängde på mig kläder och sprang till bussen så omöjligt ofräsch som man bara kan vara en fyllesjuk dag. Gårdagens skabbiga smink satt kvar och jag har aldrig känt mig så ful. Självklart raggar en kille, säger att han ska bjuda mig på korv. Å, tack, de är jag "jättesugen" på. Kväljningar.

Det var en dam som sa till mig att hon bländades av min skönhet... ööööh? Liksom, varför säger nån en sån sak när jag ser ut som mitt värsta ess. Jag tror inte på det ett dugg. Kanske hade jag en ficklampa i pannan och lyste henne rätt i ögonen, känns som att den chansen är större. Nu ska jag må lite mer illa.. och hosta, och dricka te, och döööö.


Man kan undra vad jag gör här. Men jag hostar bara... sjuk in action.

Sitter och kollar igenom gamla foton. Eller, gamla och gamla.. från i somras. Jag tog så jäkla mycket bilder. Det är jag glad över, älskar att blicka tillbaka genom bilder. Ska ta någon dag och lägga upp favoriterna från denna sommar.

Här är en kul, kommer ihåg att jag satt och grät sönder till Oprah och drack te. Floder forsade ut ögonen, ni ser ju mascaran under ögat. Inte lite blödig tjej.. Kul att ögonblicket förevigades.



Ska nog göra ett fotoalbum av alla miljarder bilder på min dator.

Nu åker jag hem till Jonte, där han och Hampus sitter och spelar. Även om jobbet har tagit över min helg/mitt liv så tänker jag inte ha tråkigt. Jag skiter i om jag kommer vara trött imorgon. Kan sova ut på måndag. That's live as it should be.

Täby, Sverige. Ida Nordin var en alldeles för snäll ung dam. Hon kunde inte säga nej, och tog på sig mer jobb än hon klarade av. Förlusten är stor på OKQ8 - "Vem ska nu jobba skittiderna som ingen annan vill ta?!". Frågan är om de kan hitta en ersättare efter denna tragedi. Ida hittades vad man trodde sovandes klockan 20.26 inne i växelrummet. Man hade förtvivlat letat efter puls, men den var obefintlig. Familj och vänner har kontaktats och får jourstöd.

Mer inom kort.

Just nu känner jag mig halvsugen på 13 timmars jobb imorgon. Jag är taggad på party och skulle egentligen bara vilja gå ut. Men nu sitter jag och funderar på att äta något innan läggdags. Kom och förgyll min dag imorgon... någon?

Är det något jag borde bli så är det polis - eller inte riktigt polis-polis utan utredare typ. Jag är bäst på att utreda och få reda på sanningen. Jag lirkar och trixar tills jag VET. Det är precis vad jag gör nu och det går framåt. Skicklig är jag och stolt över det. Lyssnar på en grym dunkadunka-låt;



Samtidigt sitter jag och äter en glassbåt. En dålig glassbåt, den går bara sönder och hamnar i knät. Tips: ät inte glassbåt på dejt, det är inte snyggt.

Låg och drog mig i sängen, skickade lite sms. Sen fick jag ett sms från en nonchalant tjej som helt coolt berättade vad hon gjort idag. Jag fick typ lyckorus och gick upp ur sängen direkt. Vill gråta en liten glädjetår, gud vad fånig jag är. Men jag är stolt över henne!

22.00 stängdes dörrarna och jag åkte rakt hem mot Hampus. Skjutsen var välbehövlig, jag är tacksam, och min hals tackar tusenfalt. Kroppen måste få vila lite nu, så morgondagens ledighet känns given. Ska skämma bort mig själv och ta det oförskämt lugnt. Ska nog börja redan nu med en kopp te och en och annan varm kram.



Förresten känns det mycket roligare att skriva på andra bloggen. Hihi sneaky sneaky.

Världens bästa band enligt mig. Det är omöjligt att välja bara en favorit av alla deras låtar. Jag har tio favoriter, minst:

Talk, Clocks, Shiver, Speed of sound, Viva la vida, Yellow, In my place, Trouble, The scientist, Moses, Sparks, What if

Jag har inte "glömt" fix you - den tröttnade jag på fort. Sånt man aldrig tröttnar på, sånt är BRA! ♥ Förresten har jag fått ett brev som är fyllt med godis, hihi!

One minute I held the key,
next the walls were closed on me.

Joakim kom och gav mig ett leende på läpparna där jag stod i kassan in i de sista minutrarnas jobb för dagen. Vi vandrade iväg mot Täby, halvvägs ringer det från jobbet och jag får höra att min plånbok ligger kvar där. Det var bara att vända och gå tillbaka. Vi satte och och fikade länge, sen shoppade Joakim det jag plockade ut åt honom. Haha!

Efter det var det dags att röra sig in mot stan och möta Andrea. Hon köpte lite fräscha kläder, jag köpte en klänning för ett ynkligt pris. Hon i kassan frågade vart jag köpt min dricka... eh? Den är inte fridlyst, men gulligt att fråga - och jag sa att jag inte tyckte den var god = dagens goda gärning. Om man nu kan kalla det en sådan.

På väg hem skulle jag köpa ett fodral till busskortet på Pressbyrån, och jag passade på att köpa Ben & Jerrys wich, men han i kassan var ju handikappad och sa bara att mina kort inte funkade - fastän jag såg att han gjorde fel (bäst på kassa - hallååå?). Så jag orkade inte end plocka fram kontanterna för de ska fan inte få mina pengar om de inte kan nåt. Så jag köpte min glass på 7Eleven istället, hihi.

Intressant.

Jag har ont i halsen, och inte lite heller. Men ändå sitter jag och kämpar på mig kläderna. Ska jobba ett kort pass som tur är, men jag verkligen hatar den här tiden på dygnet. Gud vad jag är glad över att jag inte öppnade idag.

På bussen hem idag satt en kille (kanske 15-16 år) framför mig och lyssnade på mp3. Han hade rätt högt så jag hörde tydligt Anita Ward's ljuva stämma tillåta honom att ringa hennes klocka. För de som inte förstår så är det Anita Ward som sjunger - Ring My Bell. Skön snubbe tänkte jag, inte lite bögig. För han tryckte den repeat om och om igen, och stampade foten i takt. Man kan ha så kul åt folk på bussen.

En annan kul bussupplevelse var när jag var på väg hem här om dagen. Busschauffören svängde ut fel från rondellen i Täby Kyrkby, alla blev arga - men ingen blev lika arg som han som satt snett framför mig. Han började titta sig omkring, sucka högt, titta på mig och skaka på huvudet. Han skakade på huvudet oavbrutet i fem minuter tills chauffören hade vänt bussen, vilket gick väldigt knökigt. Jag höll på att skratta ihjäl mig åt killen, för han var VERKLIGEN upprörd. Sen visade det sig att han skulle av stationen precis efter rondellen. Hahahahahha stackarn.