Till mina fans.
Ja, den är ju typ likadan. Fast jag har fått en nytändning där.
Håll till godo;
http://www.idafanclub.blogg.se/
Färsking.
Ett praktexempel på att förlora läsare är ju att låta bli att blogga på flera dagar, och att behålla det så under en lång tid. Det är precis vad jag har gjort. Så då tänker jag att det inte längre är någon som läser och att jag sitter och skriver för mig själv. Något som nästan känns lite löjligt. Antingen är man hemlig skribent eller så är man out there. Jag orkar inte med den här bloggjäveln längre. Jag är inte MJ-Ida längre, är det namnet som är problemet? Nah, tror inte det. Men jag gillar färska varor. Så jag klurade en del på det och kom fram till att jag skulle skaffa en ny blogg.
Så nu har jag gjort det. Inom en snar framtid (=ett fåtal dagar) länkar jag den här.
.
fuck you.
One night in Paris.
Paris paris potatisgris. Nu åker vi och jag hoppas någon övre makt får vår lilla resa att bli så smärtfri och perfekt som möjligt. Vilket jag egentligen är helt övertygad om, för jag åker med världens bästa Sheida och världens bästa Andrea. Jag skulle kunna åka till Gävle med dem och ändå ha minnen för livet.
Sen att jag är dödssjuk och sådär får jag stoppa i en mapp och arkivera någonstans längst in på lagret i ett mörkt bibliotek. Nu trotsar jag allt vad kroppen har att säga och bara göre. För vi är ju inte kända för att tänka..
Sverigetrotters
Så jävla bra.
Ge mig en kram.
It's not a fantasy, It's not pretend.
Idag har jag haft sönder en tand, lagat en jättegod lunch, tittat på en skräckfilm med världens hemskaste slut, gråtit lite, skrattat lite, jobbat, hostat sönder halsen.
Ja, bra avslut på veckan.
Hatkärlek.
Fast ja.. mest kärlek. Jag är ju inte mycket för hat. Kärlek är det bästa och värsta som finns, är det inte så? Hur mycket jag än tänker på, tycker om eller vill, kan jag aldrig veta och något jag hatar är ovisshet. Då blir det hatkärlek. Vill bara sudda ut de där tre första bokstäverna. Det är tre andra bokstäver som jag borde sudda ut. Men vill jag?
Fan vad min självbiografi skulle bli en bestseller. Jag har ju redan titel färdigarbetad. Den är så självklar. Det borde spelas in en reality-serie om mitt liv. Min vardag är mer dramatisk och skandalartad än ett helt år i familjen Osbournes hus. 
01.59
Jag har aldrig något intressant att berätta längre, det är bilder som läggs upp vid sporadiska tillfällen men inte mycket mer än så. Därför ser jag ingen anledning att skriva eller ens ursäkta mig för att jag inte gör det. Kommer nog inte radera bloggen utan vänta och se om det bara är en slags torka eller om det helt enkelt är så att jag är SLUT som bloggerska. Eller så kommer jag säkert känna suget bara för jag skriver så nu. Men whatever det märker vi och ni. Bilderna kommer säkerligen fortsätta dyka upp, som att någon skulle offra sig och skriva in min bloggadress just för att bara se en bild på mig (alltid). Vem försöker jag lura? Klart ni kommer, all of you. Se här bara...
erkänn att du inte läst ett piss av texten!?
Men vem vet, kanske jag någon dag här framöver får för mig att berätta massa smaskiga hemligheter och skvallra om saker som ni (tro mig!!) vill veta. Så... säkrast är ju att ni tittar in här en 2-3ggr om dagen. Som hittat va? Nej, nu lockar sängen, godnatt! ♥ / Ida
You. Me. Us.
Come closer.
And I just can't bring myself no way
But I don't want to escape
I just can't stop.
HEHEHEEEH.
Två dagar i rad nu har jag drömt att nån jag inte vill prata med ringer på min telefon (egentligen är det min väckarklocka) så i drömmen trycker jag bort "samtalet" hela tiden. Så jag ligger alltså och stänger av min väckarklocka, dumdum!! Men sen inser jag att jag ligger i min säng och egentligen borde gått upp tio minuter tidigare. Det är värsta känslan, att förstå att man inte får sova vidare utan MÅSTE gå upp, det var bättre förr när man gick i skolan. Då var det ju knappt syndigt att skippa första lektionen. Men nu måste man ju gå upp, måste måste måste. Jag är inte till för tidiga mornar, jag är en nattmänniska. LÅT MIG VARA DET.
bilden har ju absolut inget med texten att göra men ändå.
Na na na.
Idag måste jag hinna åka till banken innan jobbet. Så jag ska ner till centrum, kanske möta Lena för en kort promenad och sen ta bussen till jobbet. Tror allt att det ska gå. Sen ikväll kommer Andrea och Sheida och hälsar på mig på jobbet, sötnosarna.
Nu ska jag dricka upp mitt te, låtsas som att jag inte väntar ett samtal och lyckas klä på mig. SPÄNNANDE vardagslivet ääär. Haha förresten fick jag lite bilder skickade till mig igår, väldigt osmickrande bilder som egentligen aldrig borde fått se dagsljuset. EN var rätt söt dock, från i somras när jag och Hampus var på väg hem till hans bror i ösregnet, Klart jag måste skydda håret och vad passar då bättre än en kartongbit?
