Love of life

Ja, den är ju typ likadan. Fast jag har fått en nytändning där.

Håll till godo;

http://www.idafanclub.blogg.se/

Ett praktexempel på att förlora läsare är ju att låta bli att blogga på flera dagar, och att behålla det så under en lång tid. Det är precis vad jag har gjort. Så då tänker jag att det inte längre är någon som läser och att jag sitter och skriver för mig själv. Något som nästan känns lite löjligt. Antingen är man hemlig skribent eller så är man out there. Jag orkar inte med den här bloggjäveln längre. Jag är inte MJ-Ida längre, är det namnet som är problemet? Nah, tror inte det. Men jag gillar färska varor. Så jag klurade en del på det och kom fram till att jag skulle skaffa en ny blogg.

Så nu har jag gjort det. Inom en snar framtid (=ett fåtal dagar) länkar jag den här.

fuck you.

Paris paris potatisgris. Nu åker vi och jag hoppas någon övre makt får vår lilla resa att bli så smärtfri och perfekt som möjligt. Vilket jag egentligen är helt övertygad om, för jag åker med världens bästa Sheida och världens bästa Andrea. Jag skulle kunna åka till Gävle med dem och ändå ha minnen för livet.



Sen att jag är dödssjuk och sådär får jag stoppa i en mapp och arkivera någonstans längst in på lagret i ett mörkt bibliotek. Nu trotsar jag allt vad kroppen har att säga och bara göre. För vi är ju inte kända för att tänka..

Fast ja.. mest kärlek. Jag är ju inte mycket för hat. Kärlek är det bästa och värsta som finns, är det inte så? Hur mycket jag än tänker på, tycker om eller vill, kan jag aldrig veta och något jag hatar är ovisshet. Då blir det hatkärlek. Vill bara sudda ut de där tre första bokstäverna. Det är tre andra bokstäver som jag borde sudda ut. Men vill jag?

Fan vad min självbiografi skulle bli en bestseller. Jag har ju redan titel färdigarbetad. Den är så självklar. Det borde spelas in en reality-serie om mitt liv. Min vardag är mer dramatisk och skandalartad än ett helt år i familjen Osbournes hus. 

And I just can't bring myself no way
But I don't want to escape
I just can't stop.

Två dagar i rad nu har jag drömt att nån jag inte vill prata med ringer på min telefon (egentligen är det min väckarklocka) så i drömmen trycker jag bort "samtalet" hela tiden. Så jag ligger alltså och stänger av min väckarklocka, dumdum!! Men sen inser jag att jag ligger i min säng och egentligen borde gått upp tio minuter tidigare. Det är värsta känslan, att förstå att man inte får sova vidare utan MÅSTE gå upp, det var bättre förr när man gick i skolan. Då var det ju knappt syndigt att skippa första lektionen. Men nu måste man ju gå upp, måste måste måste. Jag är inte till för tidiga mornar, jag är en nattmänniska. LÅT MIG VARA DET.


bilden har ju absolut inget med texten att göra men ändå.

Idag måste jag hinna åka till banken innan jobbet. Så jag ska ner till centrum, kanske möta Lena för en kort promenad och sen ta bussen till jobbet. Tror allt att det ska gå. Sen ikväll kommer Andrea och Sheida och hälsar på mig på jobbet, sötnosarna.

Nu ska jag dricka upp mitt te, låtsas som att jag inte väntar ett samtal och lyckas klä på mig. SPÄNNANDE vardagslivet ääär. Haha förresten fick jag lite bilder skickade till mig igår, väldigt osmickrande bilder som egentligen aldrig borde fått se dagsljuset. EN var rätt söt dock, från i somras när jag och Hampus var på väg hem till hans bror i ösregnet, Klart jag måste skydda håret och vad passar då bättre än en kartongbit?

LÖRDAG! Bästa dagen på veckan. Det har jag tyckt så länge jag kan minnas. Lördagsgodis liksom, plus att man sovit ut och vet med sig att man får sova ut även dagen efter (det var DÅ det). Det blir i alla fall ett jäkla röj ikväll med massa trevligt folk.

Synd att jag aldrig har tid att skriva längre. Samtidigt nice för det tyder på att jag har andra saker att göra på fritiden. Jag har börjat prioritera RÄTT.

Jobbade till 22 idag och åkte sen hem, sitter och lyssnar på musik och äter godis. Ska ta en dusch snart och kanske orkar pallra mig ner till lokala krogen och slira lite. Beror på hur jag känner mig efter duschen. Lär vara helt mör i kroppen och i stort behov av sömn. You never know. Imorgon blir det i alla fall den vanliga visan, fy på mig.



Kanske bäst att vila upp sig nurå?

Klockan är bara kvart över åtta och jag har varit vaken i en halvtimme. Jag kan inte somna om! Ändå är jag omänskligt bakis och vill inget annat än att sova. B-e-h-ö-v-e-r sömnen. Men kroppen säger emot. Puckokropp.

Antingen så blir det ännu en spårad Tegel-kväll...



.. eller så blir det en tråkkväll i sängen. Funderar och överväger.