Hatkärlek
Jag undrar hur folk tänker ibland? Man har inte rätt att dra förhastade slutsatser tycker jag. Det gör så jäkla ont att höra nåt som inte är sant, nåt som e baserat på en sån dålig grund. det bevisar bara att människor är så jävla äckligt falska och inte är en vän, innerst inne. Jag önskar att alla kunde tänka lite mer som jag. Jag vill förklara för världen att allt inte behöver vara så invecklat och komplicerat. Jag vill bara vara glad och njuta av livet.
Tacka vet jag de nya människor man lärt känna, och framför allt de gamla som består. De är de enda man behöver i slutändan. ♥
Reload.
Nu lägger jag sommaren bakom mig, och välkomnar hösten. Det har varit lite svårt att göra det innan, så har jag det varje år. Sitter och förbannar Sverige över att vara så taskigt beläget i världen, men I'm over it now. Nu längtar jag efter att läsa böcker framför brasan inlindad i alla filtar jag kan komma över. Jag älskar ju hösten.
Viva la vida
One minute I held the key,
next the walls were closed on me.
Heavensent.
Tankar på bussen
1. Varför sätter sig ingen bredvid mig? Jag tar ju minimal plats, har väskan i knät och sitter innerst. Undar om jag ser arg ut? Att jag är osminkad är en sak, men de sätter sig ju hellre bredvid en svettig tjockis än mig. Är jag så ful utan smink? Tål att tänkas på.
2. Om någon dör i hemmet, och det inte finns någon chans att återuppliva människan, ringer man ambulans eller likbil då? Eller vart kommer annars likbilen in i bilden? Jag har ingen aning. Berätta gärna.
3. Jag läser alltid alla reklamer på bussen, så långt ögat nåt (tyvärr inte så långt) Nu undrar jag vem som är den "hemliga gästen" på The Show of Christmas. De övriga artisterna är ju jättespännande.
Leaving it behind.
Jag är bra på det. Och jag ska göra det ännu en gång. Man kan inte gå och vara bekymrad över saker hela tiden. Jag ska göra det bästa av situationen, som alltid. Det är inte värt det, fler borde tänka efter.
Jordens undergång?
Undrar hur man ska tyda en sån dröm?
Tough life.
Nu är jag hemma, äter dumle i sängen. Men snart ska jag borsta tänderna och somna så fort jag förmår. För imogon ska jag upp 05.45 och åka till jobbet. På kvällen blir det födelsedagsfirande innehållandes middag i stan. Klart det blir utgång också. Måste hinna fixa någon present också, cheesus hur ska detta gå?
Jag är lite orolig - jag har jobbat i en månad nu, och är redan helt slut. Frågan är hur länge man orkar? Att man ens ska behöva stå ut med något man inte trivs med. Jag menar - att stänga på kvällen och öppna dagen efter är ju som att slå sig själv i ansiktet. Jag har inte fått en bra natts sömn på länge. Men det kommer...
Obekväm situation
Tänk er följande situation i rusningstrafik:
Du sitter LÄNGST bak i bussen i mitten, nästa station kliver två män på och sätter sig på varsin sida om dig. Den ena sitter obekvämt nära och sneglar hela tiden på din iPod för att se vad du lyssnar på. Den andre drar upp dagens Metro och är fast besluten att läsa den trots det minimala utrymmet fem personer delar på, han sträcker ut armarna och du känner en frän lukt. Svett. Toppen!
Det var igår på väg hem från stan som händelsen ägde rum. Allt som fanns att göra var att täcka displayen för att inte avslöja att jag lyssnade på en töndig gammal E-Type-dänga och luta sig lite framår för att slippa svettlukten. Det är möjligt att det var mina 10 längsta minuter i livet innan det blev två platser lediga som jag och Sheida förflyttade oss till. Heaven! Eureka!
"Du menar gick?"
Samma sak när någon formulerar något fel, jag bara kan inte hålla tyst utan måste rätta på en gång. Annars vore det ju omänskligt. Men jag har märkt att människor inte vill bli rättade, vilket jag inte förstår - vill de inte lära sig eller? Visst att alla kan ha slarvfel ibland eller är lite trötta - då brukar jag aldrig bry mig. Men en person som ständigt säger/stavar fel måste ju lära sig nån gång? Jag är väl någon form av "besserweisser" och då får jag väl finna mig i det. Har fått höra att "jag tror jag är bättre än andra" bara för att jag rättar fel. Ja, då är jag ju bättre? I alla fall på grammatik.
What to do?
Vill inte behöva spara mina mest privata inlägg som utkast, och aldrig publicera dem. Jag vill ju att vissa ska kunna se och läsa. Kanske är det enklast att bara skaffa en ny hemlig adress och ge den till 3-4 personer? Låter ju töntigt det med.. suck. Blir nog aldrig bra hur jag än vrider och vänder på det. Ska tänka över saken ett par dagar.
Barbie & Ken
Fan vad alla klagar på att Blondinbellas pojkvän Nils har börjat blogga. Man tycker att det är "fel" och "orättvist" att han fått så många läsare på så kort tid och nu är Sveriges största manliga bloggare. Liksom vadå orättvist? Vem fan bryr sig? Jag har i alla fall fått nog av all usel journalistik och alla särskriverier. Då kan de andra stora "bloggerskorna" gott lämna plats åt Nils som faktiskt kan skriva jämfört med sin Barbie och alla de andra värdelösa prutt-bloggerskorna. Låt BB & hennes Nils planera vilken tid deras outfitbilder ska tas och bli irriterade över att den andre lämnar för mycket kaviar kvar i tuben.
Vi ska göra en.
Antingen så finner vi en väg eller så gör vi en.
Can't help it if I space in a daze
Jag vet att det egentligen är lunch-tid. Men jag hade inte ätit något så det fick bli en sen frukost. Jag zappade lite på TVn utan att fastna för något. Så jag stängde av och åt i tystnad. Sen ser jag en Frida-tidning på bordet, mår dåligt bara av åsynen av den. Layouten är så taskigt gjord att man får ont i ögonen. Men eftersom jag inte har något annat för mig bläddrar jag igenom den, funderar på vilken åldersgrupp de egentligen riktar sig till? Försökte hitta ett fast svar på hemsidan men det står ju bara "Sveriges största tidning för unga tjejer". Sen gav jag upp. Orka bry sig. Jag tänker ändå aldrig mer läsa den.
En jobbig sak är när man sitter på youtube och inte har någon aning om vad man ska skriva i det tomma fältet. Man blir lack för att man inte kan minnas en enda bra låt man inte hört på ett tag. Men nu kom Avril Lavigne på ett eller annat sätt upp i huvudet så nu sitter jag och lyssnar på hennes gamla låtar. Gillar att man kan sjunga med i varenda rad i texten fastän man inte hört låten på en evighet. Dehär tre tycker jag är grymma;
My world
I'm with you
Mobile
Värst vad söt hon var på den här bilden...
U can't deny it.
messy, messy
- Tänkt att vara lite som en "före"-bild. För nu är meningen att jag ska städa byrån, damma av, trassla ut alla smycken och slänga all onödig dynga . Jag ska för en gång för alla få en ordning där. Så snart (eller seeent ikväll) kommer jag lägga upp en "efter"-bild. Spännande va?
Mys på skyhög nivå
Onsdag.
Jo, tack jag mår fint. Har vid sporadiska tillfällen under dagen låtit en ipren sakta glida nerför matstrupen för att verka mot diverse smärta i kroppen. Kände att det var spännande att fota lite vad som pågår i mitt liv. Så jag ger er två bilder.
1. Jag håller i tekoppen.
Sitter och stirrar ut genom fönstret, väntar på att det ska svalna. Har på mig smutsiga, för korta mjukisbyxor. Tittar då och då motvilligt igenom Näringsliv.
2. Jag sitter och tvekar inför varje gång jag ska ta en ipren.
Det smakar pest. Jag hatar smaken som lämnas kvar på tungan hur fort och graciöst man än sväljer den. Det liksom eggar sig fast i halsen och smakar i flera minuter efteråt. Jag sväljer ner med lite för varmt te, så jag bränner mig.
Livet har sina goda stunder!
Dagen före dagen före dagen före lördagen
Ligger och tänker på vin - på något märkligt vänster. Vad är det för fel på mig?
Skakar och fryser
Alla dessa faktorer som jag lyckats kombinera samtidigt gör det väldigt svårt att sova. Jag befarar att jag kommer vara vaken ända tills det egentligen är dags att gå upp. Jag tänker inte vara sjuk imorgon - eller rättare sagt - jag KOMMER vara sjuk imorgon men till skolan ska jag! Jag måste helt enkelt. Just nu känner jag bara för att gå under jord och dö. Mår förjävligt och jag önskar ingen denna misär jag tvingas genomlida natten till måndagen - värsta dagen i veckan. Min kropp klarar inte meeeer.
Återkommer imorgon över huruvida jag överlevt natten.
Annars vill jag ha nån bra Teddan Gärdestad-låt på begravningen.
Bekymmer på hög nivå
Jag menar - Jesus! Hur hjärndöd måste man vara för att läsa det slemmet? Jag tror mig svaret är strax under musslor och blåstång. Och hur hjärndöd måste man själv vara för att publicera sådant så folk kan se det - det är ju pinsamt.
Dock roar det mig. Högläsning ur en sådan blogg är bland det roligaste som finns. Hur hjärndöd måste inte JAG vara för att ha ett sådant intresse? Herregud. Nåväl, vilken tur att jag är så jäkla bra.
