Love of life

Jag vet inte om jag har en buss-förbannelse vilandes över mig men det är precis vad jag tror i nuläget. På vägen hem för ca. 2 timmar sedan så satte jag mig långt bak i bussen. Efter några stationer ser jag en tjej som går av bussen rätt rädd, förföljd av en äcklig ~ 25 årig kille som var för full för att leva. Han viskar något i hennes öra och hon springer av bussen och han står kvar och skrattar. Sen sätter han sig självklart bredvid mig - PÅ min väska och konversationen lydde;

- Oj hehe förlåt att jag sätter mig här.
- Nej det är fan inte okej, du får flytta på dig, alla säten är ju lediga.
- Jaha okej är det så det är.
- Ja det är så det är.

Så flyttar han till platsen bredvid och sätter sig och glor på mig. Efter ett tag fumlar han upp ett cigarettpaket, och jag blev så jäkla lack och gav honom min argaste blick när han även drog fram en tändare. Och så tänder han cigaretten, sittandes på bussen. Då reste jag mig och gick längre fram i bussen.

Efter en stund kommer han SJÄLVKLART och sätter sig precis bredvid IGEN och pressar sig mot mig med sin äckliga cigg. Ja va så jäkla nära på å ge honom en pungspark men gick istället ännu längre fram till "fyrsitsen" vänd så jag kunde se honom - mer demonstrativt så jag kunde kolla på honom och döma honom som jordens kronjon. Men han satt bara och hånlog äckligt så jag drog upp mobilen snabbt som fan och skickade iväg ett "KOM OCH MÖT MIG PÅ BUSSHÅLLPLATSEN. NU!"-sms till Hampus så att inte äckelmannen skulle gå av samma station och våldta mig.

Hampus stod där med två paraplyer lagom till min ankomst. PUH!

Övriga noteringar: Ta med vapen på bussen?