Love of life

Lördagar är den ENDA dagen jag inte äter godis på.

Det är sant! Jag äter skräp alla dagar i veckan UTAN på den enda dagen det egentligen är "tillåtet" på. Är jag rebell eller vad?! Kommer ihåg när jag var liten och bara gick och längtade efter lördagen HELA TIDEN. På lördagarna fick jag och mina bröder 25 kronor var - då sprang vi hela vägen till centrum (då hade vi 2 kilometer dit) och köpte godis på Tuna Livs.

Facebook, vänner lägger upp bilder på en vitt och brett, inte för att jag har något problem med det för jag har tillräckligt med självinsikt för att inse att ingen annan än jag bryr mig om ifall jag ser ut som en koala på nån bild. I alla fall - Madelene har lagt upp bilderna från hennes födelsedagsfest från i lördags. Där skymtas jag på en av bilderna hårt kramad runt ett glas med öl. VA? Öl? Det har jag inget minne av..



Jag var ju lite på lyset i lördags, dagen innan fyllde jag år så det nalkades en vild kväll, onekligen. Till min ursäkt har jag dock att man bara har en "första helg" en gång. Jag erkänner - jag är en rookie.

Centrums konditori

Caffé latte: Glaset var fult, svart var det och det stod "Café latte" i något fult kursivtypsnitt. Smaken på latten var inte heller att hurra över, för lite skum.
Bakelser: Jag köpte en tårtbit och HUJEDAMIG det var den äckligaste jag någonsin ätit, den smakade bara sur grädde. Jag mår illa ännu.
Miljö: Tråkigt, smutsiga väggar. Det enda fina var 1 tavla. Annars - uäck. Så omysigt det kan bli.
Musik: Icke existerande, de har säkert inte ens tänkt tanken på det.

Slutbetyg: ω (en rumpa av fem)


Fult kaffeglas + ännu fulare tårta.

Svar: Jag har ingen aning. det jag vet är att jag vill vara en person som många känner till, ingen okänd kontorsråtta eller kassörska. Jag vill synas i media, skriva riviga krönikor som upprör en massa tråkigt folk, äga tusentals par skor och låta en assistent hämta latte åt mig.

Okej, det sistnämnda är väl ganska osannolikt. Jag kommer väl tillsammans med en god vän, eller bror starta ett företag av något slag som kommer bli multi-nationellt. Får jag vid något tillfälle inte min vilja igenom kommer jag sälja ut mina 50% av företaget och dra vidare. När jag är ute och flänger på jobbmarknaden kommer en del tidningar vara intresserade av mitt skrivande trots att jag inte gått journalist-utbildning. Folk kommer känna till mig som "Quinnan som lärt sig själv"- och alla kommer givetvis vara rå-avundsjuka.

... nej, jag vet inte vad jag vill bli.

Jag funderar på att klippa mig.

Från detta:


Till något i stil med:







För/nackdelar:
 - Mitt hår börjar bli ganska mycket slitet
             - Skulle se fräschare ut
             - Jag passar i kort.
- Tänk om jag inte blir nöjd?
            - Jag råkar få en dålig frisör = döden
            - Jag kan inte fläta håret, eller ha det i knut.

Men nu har jag haft långt hår större delen av mitt liv, skulle vara skönt med en liten förändring. Och vad har jag att förlora egentligen? Lite slitna toppar? Hampus vill verkligen,verkligen, verkligen (och då menar jag VERKLIGEN) att jag klipper mig! Han ville till och med att jag skulle gå idag, NU!

Mitt hår växer ändå som ogräs, så det skulle vara utväxt igen på ett år.

Idag snöade det. Men det regnade mer. Det SÖG!

Jag vill ha sommar, sol och bad! Människor mår som bäst när det är 28+, det är vetenskapligt bevisat. Och här bor vi i grå-Sverige med minst 20 grader fel 9 månader om året! It sucks! Men desto mer ser man fram emot somrarna och utlandsresor - och när man ligger där och solar är man ju görlycklig, vilket man kanske inte skulle vara om man låg och stekte varje dag på året. Så egentligen ska man uppskatta de olika årstiderna!


Böda bad, Öland. Sommaren 2006.

Hampus sjutsade hem mig, jag fick låna ett "bärbart" element av dem eftersom det är freezing i mitt rum, fetnajs! Jag övade på mitt tal flera gånger inför Hampus, första gången var han helt uppslukat å satt och gapade. "ÄLSKLING! Det är ju jättebra!" - Jag tror att de som håller med mig tycker talet är bra, men de som tycker motsatsen kommer säkert haka upp sig på vissa grejer. Menmen. Hampus tog lite kort när jag "övade":

 
Jag vet inte varför Hampus inte tog kort på mitt huvud(?) Nåväl, första var värsta bra sättet att stå på. Sen på andra bilden börjar jag gestikulera som Per verkligen tycker man ska göra. Det ser ut som att jag kavlar? Vet inte riktigt med gest-grejen. det ska inte vara framtvingat - som Per sa: Ju större och mer man gestikulerar desto bättre självförtroende = !? Så behöver det inte alls vara! Isådanafall har Per världens största självförtroende - men han ser ändå råfånig ut när han står där och är "känslig med fingertopparna". Screw that, man ska inte tänka på det alls, det är då det kommer av sig självt.

Jag tror jag tycker för bra om människor. Vill lära känna alla och umgås med så många som möjligt, och vill självklart att folk ska känna detsamma för mig, För jag orkar inte med tjafs hela tiden, det är så trist. Give a little love fööfan. Vad vill man göra resten av sitt liv liksom? Jag vill i alla fall inte sitta och skrapa ihop mina sista väninnor och locka dem att umgås med mig genom ett tupperware-party.. Så nu har jag skrivit upp lite grann som jag vill;

- Hälsa på min farmor oftare!
- Lära känna alla i min klass.
- Umgås mer med mina bröder, vi träffas så lite.

Nu när jag dammsög DKNY-väskan, som ska säljas - hörde jag att det skramlade i den även om jag tömt den ut och in. Kände genom tyget och insåg att där låg skruvar (?). Jag letade och letade efter ett hål som de kunnat "ta sig in" i, men INGENTING! Wierd, ja va tvungen att själv klippa hål i väsktyget och rota fram allt, hittade detta;

- 5 örhängen
- 6 pluppar till örhängen (utöver de andra)
- två skruvar
- en kedja
- ett gummiband

Världen är bra konstig ibland.. nu när jag ska packa ner min älskade väska ångrar jag mig lite, jag använder den inte - NEJ, men den är ju vacker att titta på, och jag är i stooort behov av pengar.


Hejdå älskling...